Angående de små irritationsmomenten i vardagen
Icke. Men det var nästan lika kul! Det var min sjöfartsbok som hade kommit. Jag skickade in ansökan för cirka två veckor sedan och då stod det ju faktiskt att den skulle skickas som rekommenderat brev. Men hur ska man kan kunna minnas det?:)
Hur som helst, exalterad som jag var över min första sjöfartsbok slet jag upp kuvertet och fann att den såg ut ungefär som ett pass. Fast den var blå och det står Sjöfartsbok på den i guldig text. Jag utbrister till min syster som gjort mitt sällskap upp till postombudet:
- Åh, va fin den e! Å jag som va så fin på bilden, det kommer ju.....Aaa men vafan ere här nurå?!
Tror ni att jag är irriterad eller?! Ett jävla svart streck på läppen. Det ser ju inte klokt ut! Tur för Transportstyrelsen att man inte visar upp detta så ofta och att strecket inte hamnade mellan tänderna. Då skulle jag fan krävt ett nytt av dem.
Det var så sant, sa jag att denna bok är giltlig i 10 år till råga på allt?
Hem till salu. Kom och köp!
Ps. Ångesten över att lämna det hus som har varit mitt hem de senaste åtta åren har ännu inte infunnit sig. Men jag antar att det kommer snart. Ds.
Därför dör jag en smula varje gång vi skiljs åt
När det enda kroppen skriker efter är att få röra dig, smeka dig och utforska varenda millimeter av din häpnadsväckande kropp är det inte lätt för hjärnan att tygla mina tassar och ge mig en sansad fasad utåt.
Till och med när du sitter och stirrar ut i tomma intet med en allvarsam min och är helt inne i ditt egna universum är du så fin att jag inte vet vad jag ska ta mig till.
Men oftast ler du. Du ler med hela ditt ansikte och då skulle dina hundvalpsögon ,som är fyllda med så mycket kärlek, kunna smälta det största av alla isberg ute i Atlanten.
Det lyckorus som går igenom min kropp när du kramar om mig kan nog inte ens jämföras med de finaste typer av hjärnstimulerande medel.
Trots dina utläggningar om ett liv som en fri person och dina framtida franska älskarinnor så mår jag så jävla bra när jag är med dig. Med dig kan jag bara vara och du får mig alltid att skratta.
FAN. Jag älskar dig.
Nu är hösten här enligt Waxholmsbolaget
Under hösten kommer denna låt (som det näst intill är en synd att lägga upp på sin blogg,men jag vill ju att många ska kunna njuta av den) gå varm i mina hörlurar.
Hoppas att kunna njuta av ännu en höst i Kalmar lite senare, men först ska jag avsluta mitt sommarliv här i Stockholm. Eller nej, vänta förresten. Jag drar ju till Göteborg imorgon.
Där får min sommar avslutas på bästa tänkbara sätt!
Kognitiv beteendeterapi kan vara något för mig
Imorse blev jag uppkallad på bryggan. Där hade jag ett telefonsamtal som väntade. Det var en av mina chefer. Först trodde jag att jag skulle få skäll för någonting, men som tur var, var fallet inte så.
- Jag har tråkiga nyheter. När ni kommer in till stan i eftermiddag så får du packa ihop dina saker och åka hem....
(som om det vore en tråkig nyhet efter att ha velat åka hem ända sen jag mönstrade på?)
....för imorn ska du jobba på Dalarö i caféet. Jag är jätteledsen att det blir såhär, men det går inte att lösa på något annat sätt.
Det gör inget. Går ju miste om några timmars sjötid, men vad fan. Det ska bli kul att jobba på storbåt lite grann och göra det jag är bäst på, koka kaffe och spackla mackor.
- Ja, du kan ju tycka att det är skönt att byta båt såklart för då slipper du den jobbiga konfrontationen. Men jag vet inte om det är så bra för din egen utveckling. Det är ju de svåra situationerna som man utvecklas av!
säger en annan röst till mig i en annan telefon tre timmar senare.
Och jag läste exakt samma sak i en tidning dagen innan.
"Problemet är att vi lätt ser oss som offer i stället för att ta ansvar för situationen"
"Av rädsla för konflikter biter vi ihop och tänker: bara några dagar till..."
Det är så sant. Det är exakt vad jag gör näst intill hela tiden. Och många andra människor med mig. När jag gör mig själv till ett offer likt en gnu i ett lejons gap så mår jag automatiskt dåligt utan att jag tänker på det. Inte är det då så konstigt att saker ,som vissa starka och självsäkra människor kanske inte ens ser som en grej att haka upp sig på, förvandlas till en knut i min ömtåliga mage och stora svarta orohetsmoln över mitt huvud.
Tänk vad enkelt allt hade varit om vi gnuer bara vågade stå upp lite mer för oss själva. Springa ifrån lejonen på savannen eller åtminstone göra motstånd, trots att vi bara utrustats med små klövar. Men glöm inte hornen i din panna!
Alla ,och inte minst jag, skulle må så mycket bättre då.
Det är tomt i mitt slott även fast tjänstefolket servar mig väl
Man kan tycka att sista dagen innan ens arbetsvecka börjar igen ska vara lugn och avslappnande. Men icke för mig idag. Jag har städat mitt rum, gått lös med högtryckstvätten på förrådet utanför mitt fönster och altantaket.
Och som jag har längtat idag! Jag har längtat till söndag för då är arbetsveckan över. Jag har längtat tills jag får reda på om jag kommer in på den där kursen i Kalmar i höst. Jag har längtat efter att all cirkus här hemma är över. Jag har längtat efter Prinsen.
Ja, det finns mycket att längta efter just nu. Och det kommer säkerligen att komma fler saker att längta efter under de kommande dagarna. Vissa kommer att bli allt mer intensiva för längtan växer sig större och större för varje dag. Några kommer jag inte att behöva längta efter så länge eftersom tiden går så snabbt ibland.
Just nu kan jag se fram emot att min längtan över att väskan inför arbetsveckan ska vara packad, kommer att vara mycket kortfattad eftersom det bara tar 5 minuter att packa den. 
Resan var vanvård för fötterna, men väldigt vårdande för oss tre
Hur som helst, några godbitar fick jag till och några blev mindre bra:P Orkar inte berätta allt som hände under resan, jag låter bilderna tala för sig själv.
Men ett citat till min citatbok (som inhandlades i Barcelona) fick jag från resan.
Det är redan en klassiker skulle jag vilja påstå!
"Om det är gratis underhållning tycker jag att man ska titta"
- Mamma angående gatuartisterna på La Rambla
En riktig kulturnatt
Aaaah,den bitterljuva smaken av bakfylla i min mun och huvudet känns ungefär lika luddigt som en påse med bomull.
"Öl är kultur". Haha, ja, det skulle man väl kunna säga! Ihop med lite vin och en jävla massa Somersby päroncider (som farligt nog är lika lättdrucket som päronsaft) så urartade kvällen till en riktig kulturkväll.
En kulturkväll i och med all alkohol, men vi upptäckte också oupptäckta marker på Odengatan och min Debaser-oskuld togs i Slussen vid 02-snåret.
På Egos dansgolv höjdes våra egon till skyarna när 18-åringarna flockades runt oss. Snorungar såklart, men det är alltid kul att känna sig snygg och attraktiv.
Det här tyckte jag var jävligt häftigt igår kväll tydligen. Mobilkamera är alltid roligt på fyllan.
Ps. En bra vän är en sådan som offrar sig att gå runt i två storlekar för stora klackskor för att undertecknad har stora feta blåsor på fötterna. Tack Nattis! Ds.
En kulen natt,natt,natt...Min båt jag styrde.
Ingen lust att äta.
Ingen lust att sova.
Ingen lust att älska.
Ingen lust att göra någonting.
Ingen lust på livet.
Det är ändå tur att även de minsta besluten kan göra stor skillnad i ens liv.
Annars vetifan om jag hade orkat med detta.
