Tequina

Den 28onde september var det 15 år sedan Estonia sjönk och 852 personer miste livet. Jag antar att det var därför det låg många fina blombuketter på minnesmonumentet.



Det är med glädje jag kan skriva meningen: Är återigen tillbaka i hemmets trygga vrå!
För nog var jag rädd i natt ombord på M/S Victoria I. Helvete, vad det blåste! Jag vet inte om det blåste lika mycket i lördags natt för då var jag och Nattis tryggt inlindade i alkoholens dimma, men jag tror det var snäppet värre inatt faktiskt.
Medan dödsångesten smög sig på och jag blev kall i hela kroppen när vågorna smällde som mest mot färjans skrov så tänkte jag;

Hur ska jag klara av att åka över Atlanten om en månad?

Nattis var lite mer säker och skulle säkert kunnat lugna ned mig och mina Estonianerver om det inte hade varit för att hon var lika sjösjuk som en landkrabba på en badbrygga.

Nää,söndagsnatten var en mardrömsnatt och något jag helst glömmer. Lördagsnatten var desto roligare och även dagen vi hade i Tallinn. Men någon kryssning till Estland blir det nog inte på ett tag.

Nä, det är ingen risk. Min drömprins åker ändå inte till Tallinn.

Så efter en helg med sammanlagt typ 6 timmars orolig sömn är jag ganska mosig i huvudet nu, men bjussar på några bilder från mitt andra hemland och dess huvudstad!