Tequina

Hemma efter en vecka med mycket mat, gosande med en katt och festande i Malmö med min förtjusande vän Natalie! Vi bodde hos min storasysters kompis som behövde en kattvakt medan hon var i Sicilien och det var ett nöje att ta hand om den katten! Så gosig och sällskapssjuk så man fick knappt gå på toaletten i fred:)

Utöver att gosa med Rigoletto så har vi shoppat, ätit massa god mat, druckit öl, solat och åkt till Köpenhamn.

Nu har jag dock gått och dragit på mig en rejäl förkylning vilket är väldigt opassande eftersom jag imorgon egentligen skulle börja jobba efter fyra veckors semester. Jag längtar faktiskt lite efter jobbet, börjar bli lite segt att bara gå runt hemma!

Men det blir till att vara hemma och kurera mig även imorn, på tisdag satsar jag på att vara frisk:)

Igår hände det som man inte tror händer i trygga, sköna Norden. Jag förstod först inte innebörden av dramat, det var först på kvällen när jag såg direktsändning från NRK på nätet och bilderna från centrala Oslo som jag blev lite kall inombords.

Imorse flög jag ner till Malmö och lyssnade därför på radion i flera timmar där de rapporterade om allting. När ekot gick igång klockan 9 och radiorösten sa att det hittills är 80 döda ute på Utöja släppte det. Trots att jag satt fullt synlig vid busshållplatsen och hade människor runt omkring mig så började jag gråta. Norska statsministerns tal till nationen och omvärlden tog ett stort grepp om mitt hjärta. Och siffran på döda ungdomar bara stiger och lär göra så det närmsta dygnet...

Idag tänker jag på alla offer som skördades i centrala Oslo och ute på ön. Alla de familjer som förlorade en medlem och alla människor som förlorade en vän eller livskamrat. Det går inte att läsa om det eller se på de norska flaggorna som svajar på halvstång här i Skåneland utan att det klumpar sig i halsen och bröstet.  Så jävla hemskt.