En kulen natt,natt,natt...Min båt jag styrde.

Ytterligare en tur med båten och jobbet som hör därtill. Tänk att en vecka kan kännas så lång ibland. Den timmen då allt i min värld rasade för en stund känns som ljusår bort. Ändå är det så nära just nu och smärtan kan vara så intensiv att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Ingen lust att äta.
Ingen lust att sova.
Ingen lust att älska.
Ingen lust att göra någonting.
Ingen lust på livet.

Det är ändå tur att även de minsta besluten kan göra stor skillnad i ens liv.
Annars vetifan om jag hade orkat med detta.


Kommentarer
Postat av: Anonym

Men shit, sluta va så depressiv. Så många problem har du faktiskt inte lilla vännen. Ryck upp dig och se det bra som finns runt om dig, din familj, dina vänner och det faktum att du faktiskt HAR ett jobb (som du dessutom verkar trivas bra med)vilket inte är alla förunnat i dessa dagar. Gillar annars din blogg, följt den länge nu..

2009-08-02 @ 15:34:50
Postat av: Tina

I ett land där 35% av befolkningen någon gång drabbas av en depression är det inte så konstigt att du lyckats hitta en blogg där skrivaren då och då mår jävligt dåligt. Ibland måste inte problemen vara många eller stora för att svida. Och eftersom detta är min blogg får jag skriva exakt hur deppigt jag vill.



Eftersom du är anonym och antagligen inte känner mig nära, så tycker jag det är lite väl att uttala dig om mitt liv i övrigt. Du har förmodligen inte en aning om vad som händer i min familj just nu.

Ge dig gärna till känna så vet jag om jag har rätt eller fel!



Kul att du gillar bloggen i övrigt. Antagligen kommer det mer glada inlägg snart, även om jag känner mest inspiration när jag är nere.

2009-08-02 @ 22:42:15
URL: http://tequinas.blogg.se/
Postat av: Anonym

Tråkigt att du är deppig, roligare att se dig glad!

/Inte samma anonyma person som ovan.

2009-08-05 @ 23:49:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0