Tequina

Jag tror många har hört Pronaxenreklamen på radion där en kvinna säger åt en skällande hund: Pronaxen!

Jag önskar att min smärta också var en led- och muskelvärksterrier som försvann så fort jag sa: Pronaxen!

Jag åt nudlar för bara 4 timmar sen. Det hjälpte inte. Jag tog en Ipren till efterrätt nån timme senare. Det hjälpte inte heller. Nu ligger jag här i sängen med en mage som gör så otroligt ont och jag mår illa. Det är konstigt.
När jag satt ute i köket alldeles nyss och umgicks med två mycket trevliga personer tänkte jag inte alls lika mycket på min terrier. Grädden på moset var de sista 10 minutrarna som i min värld var helt underbara.

Dörren stängdes till mitt rum och genast började terriern skälla och jag kände bara: Näh, jag orkar inte. Men saltvatten passar så mycket bättre i en kastrull fullt kokandes med lite pasta i, än på min kind.

Nää,nu när jag tänker efter är det kanske bara ett till paket nudlar som behövs? Eller skulle jag kanske behöva de 10 sista minutrarna igen?

Jag vet inte, men fan vad bra jag mår av lite föda och såna där stunder som de sista 10 minutrarna var ikväll.