Världens brantaste järnväg
Pappa ,som är lite av en tågnörd, måste vara stolt nu när hans dotter kan säga att hon åkt med världens brantaste järnväg! Väldigt kort resa, men ändå:)
Vill ni också åka? Kolla videon som jag filmade då! (dessvärre utan ljud av någon konstig anledning...)
Blue mountains
Istället för att unna mig en sista sovmorgon så steg jag upp klockan åtta imorse och gick upp till tågstationen. Jag tyckte att jag kunde klämma in lite mer turistande innan jag åker hem och begav mig därför till Blue mountains. (det var definitivt ett billigare alternativ än att shoppa hela dagen också,haha!)
Den första utsikten som visade sig!
De här tre ”små” klipporna kallas för the three sisters. Legenden (eller en av många iaf) säger att det är tre systrar som var kära i tre bröder, men de skulle ut i krig och kunde därför inte få varandra. En vis man sa åt bröderna att förvandla systrarna till sten så att de inte skulle förlora dem (vilket systrarna tydligen gick med på). Tyvärr dog bröderna i strid och ingen annan har kunnat häva förtrollningen så systrarna är fortfarande i stenform.
Utsiktsplats!
Vattenfall, linbana och Scenic world där det fanns en butik, café, restaurang och lite annat roligt.
De tre systrarna och jag:)
Den närmsta lilla staden heter Katoomba och detta är Katoomba falls.
(tror jag iaf:P)
Floden som rinner iväg från vattenfallet.
SkyWay (som jag inte åkte)
Sen åkte jag med världens brantaste järnväg ner i dalen, där det finns en microregnskog på en liten yta där det är vindstilla.
Och sen tog jag en väldigt brant linbana upp igen till Scenic world!
It’s the final countdown in Australia...
Nu är jag snart inne på det sista dygnet i Australien. Det känns ändå ganska bra måste jag säga, för jag är verkligen mer än redo att åka hem!
Jonathan och jag har haft en toppendag tillsammans innan han lämnade mig och drog vidare på nya äventyr med det tyska paret.
Vi lämnade vårt lyxiga hostel i förmiddags och åkte till mitt nya hostel (som för övrigt är sunkigt som fan OCH dyrare, men jag har iaf ett helt eget rum och bor mitt i city) där vi lämnade våra väskor, och drog sedan tillbaka till Circular Quay där vi hade något roligt väntandes. Vi skulle nämligen åka Jetboat, vilket är som typ RIB, och den åker extremt snabbt runt i hamnen bland vågorna och alla blev superblöta,haha! Jag var dock smart nog att ta på mig en poncho medan Jonathan inte var så smart och sedan gick runt på stan dyngsur:)
Sedan shoppade vi lite, jag köpte två par skor och en suuuuuuupersnygg väska och Jonathan köpte också ett par skor faktiskt. De dyraste han någonsin har köpt, ett par ECCO-sandaler!:P
När vi väl skiljdes åt kändes det väldigt sorgligt och jag grät några tårar, men nu känns allt bättre igen som tur är.
Imorn blir det nog en utflykt till Blue Mountains och ev. lite mer shopping, men mest av allt hoppas jag att dagen går fort som fan för på onsdag är det dags att åka hem!
Livet är inte de dagar som passerar, det är dagarna man minns
Och med den rubriken sagd så vill jag bara säga att de senaste tre dagarna mest bara passerat. Vi har inte gjort mycket alls, förutom att flytta till ett riktigt sjysst hostel! Dock så är det sista natten nu för det är väldigt dyrt.
Imorn kommer Jonathan antagligen lämna mig för att fortsätta sin resa och jag får spendera mina två sista dagar i Australien på egen hand. Ja, det är sant, om bara två dagar påbörjar jag min långa resa hemåt!!
Hur som helst, igår låg jag uppe på takterassen och försökte desperat att få lite sol på mig medan jag läste en bok. Den är riktigt häftig och har en fantastisk utsikt! Här ser ni t.ex. Harbour Bridge i bakgrunden från min solstol:)
Men varför visa bilder när vi redan är inne på filmtemat?! Det är ju så mycket roligare:)
Ni kan se Harbour Bridge, operahuset (som är lite skymt bakom kryssningsbåten), alla skyskrapor, min solstol med boken på och ner på innergården där vi har vårt rum!
Tyvärr kom inte solen fram så mycket, men jag är ganska brun ändå. Eller vad säger ni? :)
Back in town for Australia day!
Efter en 13 timmar lång resa på nattbussen till Sydney så var det helt plötsligt onsdag och jag var tillbaka i staden där jag började, Sydney!
Här har det inte så mycket och ja, det har mest regnat här också (förutom idag), så det är lite surt. I torsdags (26e) var det dock Australia day och det skulle ju firas såklart! Det är väldigt stort här, typ som norrmännens syttende maj, så många gick omkring med Australiens flagga som en mantel och flaggtatueringar på kinderna.
Vi nöjde oss dock med att gå runt med flaggor i händerna och dricka vin i en park:)
Vi var snälla nog att hissa flaggan!
Jonathan, som blivit en väldigt hårig karl på sista tiden! ;)
Och jag som ser likadan ut som alltid, bara lite mindre blek:)
På kvällen drog vi oss ned mot Darling Harbour där det vankades fyrverkerier. Igen. De är helt galna i fyrverkerier här och verkar ta varje chans som finns för att få fira av lite färgglatt krut! Men vad gör väl det? De är väldigt bra på det:) Här får ni ett smakprov! (ber om ursäkt för att jag vänder på kameran efter tag och gör videon helsnurrig. Jag var nog själv lite snurrig när jag filmade,haha;)
Byron bay beach
Efter att Sanna hade åkt ifrån mig och jag hade checkat ut från vårt hostel, så var det bara och vänta på att det skulle bli kväll så att jag kunde åka tillbaka till Sydney.
Man kan verkligen bara ana fyren ,som vi besökte dagen innan, där uppe på berget!
Tyvärr så regnade det och var dåligt väder även denna dag så jag satt och surfade lite på nätet, åt jättegod thaimat till lunch och tittade runt lite mer i ”stan”. Såhär såg det ut nere på stranden denna dag!
En vacker fyr så långt österut i Australien man kan komma!
Regnet ville verkligen inte försvinna, så på måndagen var vi lite sura för att vi inte kunde utnyttja vår tid på Guldkusten till fullo. Därför låg vi bara inne på vårt rum hela dagen och surfade tills klockan slog 17. Då var det nämligen utflyktsdags! Vårt hostel (varför skriver jag alltid hostel och inte vandrarhem kan man ju undra? Har inget bra svar på det, men lättare att skriva hostel så jag tror att jag kommer fortsätta med det:) hade en guidad tur upp till Byron Bays berömda fyr, men jag vet inte om jag tycker att det var så mycket guidning eftersom hon egentligen bara visade vägen dit upp. Tur att det var gratis!
Turen gick längs en hyfsat brant stig genom regnskogen upp på berget. Eftersom det här var första riktiga motionen på länge var det ganska jobbigt och svetten rann. Men vi behövde ialla fall inte stanna och flåsa emellan åt som andra tjockisar gjorde, haha!
Gröna skogar...
...och blåa hav!
Äntligen framme efter 50 minuters bergsbestigning!
Extremt vacker fyr och helt vidunderlig utsikt var det!
Sanna ville se hur det såg ut inuti, men det gick sådär:)
Min extremt seriösa turistbild!
Sen var det dags att gå nedför berget, fast på andra sidan och då passerade vi Australiens mest österliga punkt!
Så småningom kom vi tillbaka ned till stranden där man hittar såna här små hål lite här och där. Jag och Sanna gissade att det var sandmaskar som gräver sig nedåt genom att äta sand och sen bajsa ut små sandkluttar som blir dessa bollar. Hahaha, har inga vetenskapliga bevis för detta men vi kan ju alltid låtsas:)
Sen gick vi längs vattnet tillbaka mot vårt rum där vi tog en dusch och sedan skulle gå till Cheeky Monkeys för en mexikansk afton. Väl där så fanns det bara chili fries kvar, vilket vi inte tyckte lockade så mycket, och jag kände mig för sjuk för att festa hela natten (hade ont i halsen i flera dagar) så vi lämnade stället lika snabbt som vi kom dit. Det blev en middag på Asia Joe’s istället där vi åt Malay satay. Supergott!
Sen utnyttjade vi lite fler timmar på mitt internetkort genom att sitta framför Youtube och äta choklad. Klockan blev halv två på natten och vi var tvungna att kramas hej då eftersom Sanna skulle upp tidigt och åka tillbaka till Brisbane. Lite sorgligt och jag kände mig så ensam under hela tisdagen när det bara regnade och jag väntade på att kvällsbussen skulle ta mig tillbaka till Sydney. Ville ha tillbaka min goa Sanna!
Hur som helst, nu kan jag sitta och titta på alla bilder vi tog och skratta åt alla minnen, men jag saknar henne redan otroligt mycket! TACK Sanna för en underbar vecka:)
Första dagen i Byron bay
Första morgonen i Byron bay och vi sov ut länge trots en tidig kväll. En 12-timmars sömn är nog precis vad man behöver efter en natt med fest i Surfers! :)
Jag vaknade före Sanna och såg att solen faktiskt var framme, så jag gick ut och la mig vid vandrarhemmets pool och simmade några få längder. Sjukt skönt att ligga i solen efter och verkligen känna värmen.
Tillslut kom Sanna ner och slöt upp med mig en stund innan vi blev för hungriga o åt köttfärssåsrester till brunch. Sen var det dags för stranden tyckte vi och gick dit! Solen var framme en stund, sen kom en kort liten regnsekvens men vi gav oss inte. Tur var det för sedan kom solen fram igen cirka en halvtimme innan den helt gav upp för det dåliga vädret och vi bestämde oss för att gå tillbaka till vårt rum. Så jäkla typiskt, jag har haft sådan otur med vädret hela tiden! Är man på guldkusten förväntar man sig ju sol och värme och kunna ligga på stranden, men det blev inte mycket av det alls.
Vi gick en liten sväng på stan istället och gick på after beach på stadens hotell.
Mindre smickrande bild, men jag bjuder på det för annars skulle detta vara ett väldigt bildlöst inlägg. För er skull!:P
Det sprack upp en aning, men det var fortfarande inget vidare väder. Tillslut gick vi hem igen och tänkte att ikväll kan vi nog orka festa igen! Det var ju bara det att Cheeky Monkeys var stängt på söndagar så vi köpte ett sexpack och satte oss på vårt hostel istället. Kvällen till ära var det pizzabuffé för 5 dollar vilket vi tacksamt slöt upp på och började snacka med två tjejer från Brisbane, en otroligt pratglad kanadensare och en danskjävel. Fast han var inte en jävel förstås, han var jättetrevlig och försökte bland annat att lära mig uttala "Fö faan" bättre:)
Efter en stund bestämde vi oss för att gå ut och försöka festa trots bristen på stans mest berömda partyställe. Det gick sådär, vi tog en öl och sen gick vi hem igen. Men här har ni oss ialla fall! Jag, kanadensaren Andrew, den pratglade kanadensaren (som inte ville misstas för en amerikan, därav hans flagga på kepsen) och en finne.
Från vänster; svenska Lisa (som Sanna kände sen innan och vi mötte av en slump på vårt hostel), Sanna, Brisbane-tjejerna och danska Anders.
En trött och lat lördag
Lördag morgon och vi är så illa tvungna att vakna upp tidigt ,trots en sen natt/tidig morgon, eftersom vi ska checka ut från vårt hostel.
Matvrak som vi är så bestämde vi oss för att frukost så snabbt som möjligt och tyckte att Pancake house med en ”eat-as-much-as-you-can-buffé” för 10 dollar var ett vettigt alternativ. Tyvärr verkade hela stan tycka det eftersom det var kö på cirka 45 minuter för att få ett bord och så länge ville vi inte vänta.
Såhär såg vi ut efter en natt i Surfers paradise. Sju ställen hann vi med! Blixtvisit på de flesta ställen, men ändå!
Således hamnade vi på ett café som var det absolut sämsta café jag någonsin varit på. Kvinnan ,som verkade äga stället, var helt sönderstressad trots att de var två som jobbade och hade ett kundantal på max 15 personer.
Hon stod och ursäktade sig hela tiden; I’m sorry, we’re so busy!
Eeh nej, det är ni inte. Att stå ensam i en byssa och micra mat till 300 pers och samtidigt försöka sno ihop en middag till ens besättning. DET är att vara busy!
Tillslut fick vi beställa ialla fall och gick ut och väntade på vår mat. Efter en inte alltför lång tid kom ialla fall våra baconwraps, men inte min cappucino. Jag sa till att jag hade beställt en sådan, men när vi hade ätit upp verkade det inte finnas några tecken på att en sådan skulle komma ut till mig. Sanna ruttnade totalt och gick in o skällde ut den stackars kvinnan,haha! Nu var det kanske 8 personer kvar på caféet. Jag fick tillbaka mina pengar och gick o köpte en kaffe på ett annat ställe.
Däremot ”fick” vi en gratis färskpressad juice för några tjejer som satt vid bordet bredvid oss lämnade en juice helt orörd och snåla backpackers som vi är, tyckte vi det var dumt att låta en 5-dollars juice gå till spillo. Så, jag tog den:)
Gratis är gott!:)
Sen la vi oss i solen ett tag. Dock inte på stranden för det blåste alldeles för mycket och vi ville inte bli panerade fiskpinnar, så vi log på en gräsmatta vid stranden. Vi åkte till Australiens guldkust och låg o solade på en gräsmatta. Hahaha, lite komiskt ändå:)
Sen var det dags för lunch tyckte vi och gick tillbaka till Hard rock café där vi klämde en varsin burgare och två stora pepsi var. Gott!
Vi satt ute på deras balkong och hade denna utsikten vid vårt bord.
Klockan 16 skulle bussen ta oss till Byron Bay och medan vi väntade såg vi detta spektakel till bil.
Vid halv sju väckte Sanna mig ur min djupsömn på bussen och sa att vi var framme. Redan? tyckte vi båda, men insåg sedan att vi var tillbaka i New south wales där klockan är en timme före Queensland och därför gick 2,5 timme väldigt fort eftersom det egentligen bara var 1,5 timme.
Bla bla bla, det var lördagskväll och ”alla” skulle dra till Byron Bays enda partyställe, Cheeky Monkeys, men vi var för trötta för det och lagade köttfärssås och pasta till middag istället och somnade tidigt. Hur skönt som helst!
Ny dag, ny destination!
Efter en brunch i en park ,så hoppade vi på en buss som skulle ta oss till Surfers paradise! Turen tog cirka 1,5 timme och vips! Så dök denna skyline upp framför oss:
Gold coast city!
Vi letade upp ett ställe att äta på och begav oss sedan snabbt ned mot stranden...
...som var typ hur stor som helst!
Och vattnet var varmt, runt 25 grader! Knappt så att det svalkade;)
Vi förevigade oss själva...
...och taggade för fest i det ack så berömda Surfers paradise!
Vi åt middag på Hard rock café och vandrade sedan runt på olika klubbar och stannade för kisspaus på en mulitmiljondollar-renoverad toalett. Varför finns inte sådana i Sveriges nattliv?
Med billig dricka, gratis entréer och en jäkla massa dansande så blev det en mycket lyckad kväll!
Torsdagsölen...
Jag kom på att jag ju faktiskt har några bilder från kvällen i ära....
En finöl som kostade 11 dollar(=ca 78 kronor). Sjukt dyr, men sjukt god!
Sanna lekte lejon igen. Ganska lik med en krullig man och allt;)
Jag red på lejonet istället:)
Koalagos och känguruslem
Medan vi satt och drack öl på det historiska Regatta hotell, planerade vi lite vad vi egentligen vill se i Brisbane eftersom vi snart skulle åka vidare. Vi kom fram till att vi ville se det stora ölbryggeriet i staden och jag röstade för att åka och kramas med koalor också!
Tyvärr var bryggeriet stängt för renovering så vi fick hålla oss till att åka lite turistbuss och kramas med koalor:)
Så, torsdagen spenderades mestadels på detta ställe!
Världens första och största koalareservat
Där fanns det en himla massa söta koalor! Här är några bebisar:)
’Men de hade såklart andra djur också! T.ex. en tasmansk djävul. Kommer ni ihåg barnprogrammet Taz - den tasmanska djävulen? :D Hur som helst, så var de väldigt fula och är ena riktiga allätare!
En liten cookaburra som låter som att den skrattar när den ger ifrån sig ljud!
Men huvudattraktionen var förstås att få hålla en koala!
Det var faktiskt en av mina drömmar när jag åkte hit ,att få hålla en koala. Och nu kan jag checka av det från min lista! Jag blir fortfarande helt lyrisk bara av att titta på bilderna:D
Och ni kan ju förstå att min lycka var total när vi skulle ta den här bilden, för då fick jag hålla den igen, efter att Sanna hade hållit den:)
Sanna som inte är så förtjust i barn var glad att de var instängda, haha!
En japansk kvinna var vänlig nog att ge oss hennes påse med överbliven kängurumat (pellets) till oss och vi blev väldigt glada för att; 1. vi sparade 2 dollar genom att slippa köpa en egen påse och 2. vi kunde mata kängurus!
Jag matade en bebis, tihii! Även fast de är väldigt söta blev det ganska slemmigt i handen när de slickade upp maten. Tror aldrig att det varit så skönt att tvätta händerna någon gång faktiskt,haha!
Dagen till ära lekte Sanna känguru istället för lejon, haha!
Den här mamman har hittat nåt roligt i sin pung!
Väl tillbaka i stan så drack vi finöl på ett belgiskt ölcafé, där vi också hade tänkt äta middag för att fira vår sista kväll i Brisbane. Men köket var stängt så det fick bli en kebab istället och några öl på andra ställen innan vi gick hem och sov i vår hitlerbunker till rum. (vi bytte hostel sista natten, det var hemskt!)
Lejonstatyer och en historisk hotellbar
På onsdagen vaknade jag upp med en redig huvudvärk och hade inte alls lust att checka ut innan klockan 10. Sanna som mådde lite bättre än mig var snäll nog att gå upp och boka upp oss på ytterligare en natt så att jag kunde ligga kvar en stund till. Hur söt?!
Sen gav hon mig en ipren och levererade en coca-cola till sängen så att jag kunde försöka bli en människa igen;) Som tur var funkade det och vi kunde upptäcka lite mer av staden!
Så vi gick ut i det soliga vädret för att gå en promenad.
Vi gick längs med floden på Southbanks, som är en av ”have-to-see” i Brisbane.
Under tiden åt vi klubbor som vi hade tagit på en bar första kvällen:) Jag hade mangosmak och Sanna hade björnbärssmak för den som är intresserad,haha!
Sen lekte Sanna lejon framför ett kinesiskt litet hus...
Vi kollade på Brisbanehjulet.
Tillslut kom vi fram till vårt slutmål. Den konstgjorda stranden, som ligger vid floden. Men den var en besvikelse pga två punkter;
1. Det var ju faktiskt inte så att man badade i floden direkt från stranden, utan det var bara bredvid floden.
2. Den konstgjorda stranden var avstängd så man kunde inte bada. Bara poolerna var öppna, men det lockade inte så mycket pga alla barnfamiljer som var där.
Vi avslutade vår dag med att gå till en historisk byggnad. Det har varit ett hotell och en bar sen slutet på 1800-talet och 1965 hände något historiskt här. Det var två kända australienska kvinnor som kedjade sig fast i baren, som en protest mot Queenslands lag om att bara män fick dricka på barer.
Så är man kvinna och gillar öl måste man såklart gå dit och visa sitt stöd;)
Vi beställde även in potatisklyftor ,sk. wedges, som serverades med creme fraiche och sweet chilisås. Supergott!
Efter detta åkte vi raka vägen tillbaka till vårt hostel och låg inne på rummet hela kvällen och surfade och pratade med vår pratglada rumskompis från Singapore.
Tisdag, en riktig slappardag
Jag och Sanna måste ha varit väldigt trötta för på vår första morgon tillsammans sov vi ända till halv ett. Sedan masade vi oss upp och gjorde nudlar till lunch innan vi drog ned på stan. Där letade vi upp ett McDonald’s för att använda oss av deras gratis wifi:)
Medan vi satt där blev jag lite sugen på att äta nånting och köpte mig en liten burgare. Men jag hade ju lika gärna kunnat göra som den här fågeln och äta gratis;)
Pommes o hamburgare satte den i sig...
Hahaha, så jäkla glupsk!
Här är 48-åriga Iréne som vi delade rum med. Hon letade efter en lägenhet i Brisbane till hennes och hennes man och berättade också att hennes pappa tyckte att hon var tjock. Behöver jag säga mer?
Sedan gick vi tillbaka till hotellet där vi lagade lite mat och delade på en låda vin. Dessvärre tog hela lådan slut och vi kom inte en meter utanför vårt vandrarhem,haha! Blev en tidig kväll trots allt;)
Måndag och sista dagen i Melbourne
Efter att ha tvingats upp alldeles för tidigt ,utcheckningen från hostels är klockan 10, så mötte jag återigen Alan för att klämma ut det sista ur Melbourne.
Vi gick längs floden som rinner genom staden och gick förbi detta konststycke och arenan där de precis hade startat Australian open. Hur de klarar av att spela tennis när det är 35 grader och vindstilla är för mig ett mysterium!
Vi var tvungna att gå över en bro för att komma till vårt mål och jag fick på köpet en bra bild över staden!
Till sist var vi framme i Royal Botanic Gardens där vi slog oss ned i skuggan under ett träd, medan vi väntade på Olivia och Jenny som ville träffa mig under mina sista timmar också!
Jag blev jättesugen på att klättra upp i trädet och gjorde därför det. Kom dock inte så långt,haha!
Sen sa jag hej då till alla och tog flygbussen ut till Melbournes flygplats.
Därifrån gick ett plan som skulle ta mig upp till norra ostkusten där Sanna väntade på mig i Brisbane!
Flyget skulle ta två timmar, men tog tre timmar för vi fick inte landa eller var det var. Så solen hann gå ned, men det gjorde mig inget. Då kunde jag ju ta lite häftiga bilder!
När vi väl landade hällde regnet ned och det var runt 20 grader. Kändes lite surt eftersom det var ganska dåligt väder hela tiden i Melbourne och jag fick bara sol 1,5 dag. Sedan var det mulet hela tiden i Brisbane (med några få solglimtar) så nu hoppas jag banne mig att jag slutat följa det dåliga vädret och får sol mina två sista veckor i Australien!
Spandy Andy
Här har ni då klippet från Kilda Beach där den fantastiske mannen dansade för oss. Idag skickade Alan (som jag var med på stranden) ett sms till mig och sa att han hade sett honom igen ,inne i Melbourne city, och mannens namn är Spandy Andy! Hahaha, så nu är jag ett fan av honom på Facebook:)
Det blev en dag på stranden...
Under söndagen var jag trött och sov länge, men tillslut gick jag upp och såg att solen sken! Aah, fort ut i solen! Måste åka till stranden och sola! :D
Lämnade mitt tråkiga och instängda rum (inga fönster!) och mötte upp Alan som hade flyttat till mitt hostel. Alla hans vänner övergav honom, så vi bestämde att vi två kunde hänga under dagen för att hålla varandra sällskap:)
Väl framme i Kilda efter 15 minuter på spårvagnen så åt vi lunch från subway på gräsmattan och slog oss sedan ned på sanden istället. Precis där och då, kom det en fantastisk man och dansade i små glittriga Speedos till en sång som heter ”I’m sexy and I know it”. Jag har en film på detta, men har tyvärr inte möjlighet att ladda upp den nu. Kanske en annan gång!
Vi solade några timmar och Alan ,den dumbollen, var helt vit och använde ingen solkräm. Ni kan ju gissa hur han mådde på kvällen,hahaha!
Vi lyckades ialla fall ta oss till en park senare på kvällen där vi åt thaimat och drack öl och träffade på två nyfikna pungråttor! Sen drog vi tillbaka till Kilda och drack öl med tjejorna från Schweiz. Mycket bra sista dag i Melbourne!
Philip Island
Under fredagskvällen ,när jag satt på spårvagnen ner till Kilda, fick jag ett oväntat sms. Det var från en av britterna som jag träffade den allra första kvällen jag kom till Melbourne. Han undrade om jag kom ihåg honom och om jag hade flyttat in till city än. (Hans kompis hade messat mig nån dag tidigare...) Och efter några sms fram och tillbaka så hade jag plötsligt fått en inbjudan att åka med honom, en bög från Skottland vid namn John, en skotsk tjej vid namn Louise (alla dessa tre träffade jag första kvällen i Kilda beach) och en halvt galen irländare (som jag inte visste om förrän nästa morgon) till Philip Island dagen därpå.
Det är ju helt sjukt för det var verkligen någonting jag ville göra, men valde att avstå från eftersom jag trodde det skulle bli för dyrt. Men nu hyrde vi en bil och drog iväg!
Efter en cirka 90 minuter lång galen bilfärd kom vi fram till Philip Island som är världskänt för sin pingvinparad som sker varje kväll på en strand. Det är alltså vilda pingviner som kommer upp ur havet varje kväll ,runt samma tidpunkt, men det fanns såklart mycket mer att göra!
Här har ni oss! Från vänster; irländaren Frank, skotska Louise, Liverpool/skotska Alan, skotska John och svenska jag:)
Vi började dagen i koalareservatet. Där såg vi vilda koalor sitta i träden, men även Wallaby’s på väldigt nära håll och en och annan pungråtta!
Sen åkte vi vidare till en farm där John prövade att mjölka en ko.
Jag tittade mest på de söta fåren, kycklingarna, hamstrarna och påfågeln!
Efter att ha gått omkring och tittat på en massa djur så började vi bli hungriga och törstiga. Vi drog in till ”huvudstaden” på ön där jag åt fish&chips med en öl till och Alan kissade ner sig själv. Inte riktigt, men det såg ut så och jag skrattade mer än vad jag gjort sen jag anlände till Australien:)
Efter en vända på Liqourland där vi köpte en kartong med öl så drog vi till den här stranden!
Där satt vi mest och slappade med en öl i handen och njöt...
...men vi hann också gräva ner Alan i sanden...
...spana ut över havet...
...bada...
...och lyssna till en massa bra musik som Frank kunde dansa till:)
Timmarna på stranden gick snabbt och plötsligt var det kväll och dags för pingviner! Så himla söta!!
Vi kom tillbaka till Melbourne runt midnatt, men tyckte inte att det var dags för den här fantastiska dagen att ta slut än. Så vi gick och drog några till öl och åt nattmat på Hungry Jack’s (som är Burger King härnere). Kom i säng runt 4.30 och tänkte att jag precis upplevt den bästa dagen i Australien hittills:)
Eureka tower och tre hamburgare på en dag
Oj oj oj, har det redan gått fem dagar sen jag bloggade sist?! Vart tog tiden vägen? Jag antar att den bara flög förbi eftersom jag hade så himla roligt i Melbourne och hade absolut noll tid över till att blogga:)
Just nu befinner jag mig i Brisbane ,sen två dagar tillbaka, där jag har mött upp Sanna för en 10-dagars tripp längs Guldkusten tillsammans! Men jag har fortfarande massor att visa från Melbourne så vi hoppar tillbaka cirka en vecka, till fredag den trettonde!
Jag började dagen med att flytta från Kilda beach ,där jag bott de tre första nätterna, och upp till city. Väl där åt jag en extremt god laxburgare till lunch och bestämde mig sedan för att det var en perfekt dag för att åka upp i Eureka tower!
Det är södra jordklotets högsta utkikspunkt och ligger på 88onde våningen (av 92). Det är 285 meter upp i luften vilket är 30 meter högre upp än vad utkikspunkten i Sydney tower är:)
Man hade förstås en fantastisk utsikt över Melbourne och såg bland annat ända ner till Kilda beach.
Antar att jag såg dum ut när jag stod och försökte ta bilder på mig själv, eftersom en man kom fram och erbjöd sig ta ett kort på mig:)
Jag avslutade besöket i tornet med en ”The Edge-experience”. I samband med att jag köpte min resa längs Great ocean road, så köpte jag ett paket med extrapris på entrén till Eureka tower. Man fick också en gratisbiljett till The Edge. Jag var glatt ovetandes om var det var för något tills jag kom högst upp i byggnaden. Det är alltså den där glasburen som ni ser sticka ut från huset som man står i. Med glastak, glasväggar och glasgolv. 285 meter upp i luften. Med ljudeffekter och ljuseffekter så blev man ganska skakis och handsvetten flödade. Men...
Ha!
Efter skräckupplevelsen så tog jag en promenad längs Southbanks och tog mig så småningom tillbaka med spårvagnen till mitt hostel. Där surfade jag en stund och åt en cheeseburgare från McDonald’s till mellanmål.
Medan jag satt på spårvagnen ramlade det in en inbjudan via sms att käka middag och dricka öl med dessa brudar i Kilda. Jenny, till vänster, och Olivia, till höger, bodde i samma rum som mig i Kilda. De kommer från Schweiz och är jättetrevliga. Lefka, i mitten, kommer från Tyskland och är en tjej som flyttade in efter mig.
Vi åt hamburgare (min tredje för dagen,haha!) och jag valde en med lammkött och tzatsiki. Hur gott som helst! En kall öl till detta gjorde ju susen också förstås:)
Efter den utsökta middagen gick vi tillbaka till vandrarhemmet och lyssnade på vår favoritgitarrist (han hade även spelat under onsdagen) och sjöng med i gamla låtar.
Sedan var jag tvungen att åka tillbaka in till stan med sista spårvagnen, men jag och Olivia bestämde att det inte var sista gången vi skulle ses och så blev det inte heller. Men mer om det en annan gång! För på lördagen väntade en ny lång äventyrsdag:)
Great ocean road
Igår hade jag en riktig heldag ute på vägarna. Klockan 07.25 på morgonen hämtades jag upp av en transferbuss utanför mitt vandrarhem i St Kilda. På bussen träffade jag en skotsk tjej ,som hette Laura, som också skulle åka ensam. Vi hookade upp och satt bredvid varandra hela resan o tog foton på varandra under dagens gång.
Transferbussen tog oss in till city där vi fick byta buss och chaufför och mötte upp flera människor som skulle med. Tillslut var vi 21 stycken och åkte iväg. För att komma ut ur stan åkte vi över den stora bron West gate-bridge som är Melbournes motsvarighet till Sydneys Harbour bridge. Och som vår chaufför ,tillika guide, sa; den kanske inte är lika vacker som Harbour bridge, men den är större och det är det som räknas!
Jag hade en bild på bron, men var tyvärr tvungen att radera den senare när jag fick problem med mitt minneskort i kameran. Därför kunde jag också endast ta 27 bilder under hela dagen, men nu har jag bara mina favoritbilder och slipper sortera i efterhand. Gäller att se positivt på det hela...
På första stoppet ,Bell’s beach, där kameran efter sju bilder sa att minneskortet var fullt. What liksom?! Jag minskade storleken på bilderna så att jag kunde ta fler senare, men vid 27 bilder tog det stopp. Jag fick senare reda på att man måste formatera om kortet om man stoppar i ett nytt i kameran för att det ska funka.
HUR ska jag kunna veta det?!
Vid den berömda skylten (som jag tyvärr inte kommer ihåg var den finns?) Det är ialla fall i början, längs Surfers coast.
Sedan stannade vi till i Koala cove där jag matade en vild King’s parrot:)
Och såg vilda koalor såklart! En mamma och en joey (koala- o kängurubebisar kallas Joey’s av nån anledning)
Efter ett lunchstopp i Apollo bay så kom vi småningom fram till ,vad jag anser var huvudattraktionen, The twelve apostles!
De må heta de tolv apostlarna, men eftersom stenen inte är så kompakt så har några stycken rasat och det är nu bara åtta kvar. Vilken ripoff!
Här hoppar jag vid strandkanten i Loch Ard gorge som ligger längs Shipwrecks coast. Stället är uppkallat efter ett skepp som hette just Loch Ard och sjönk utanför kusten 1878, efter en tre månader lång resa från GB. Det var bara två av 55 passagerare som överlevde ,Tom och Eva, och de sköljdes upp på den här stranden.
Sista stoppet (förutom stoppet för middag) var här, vid London Bridge. Det heter så eftersom det förut fanns en ”bro” av sten ut till klippan i vattnet. Man kunde gå på den, men en dag rasade den och två stycken blev fast ute på klippan. Som tur var, var ingen på bron när den rasade men de två på klippan dog efter några dagar.
Nä, jag skojade bara! De blev hämtade av en helikopter såklart:)
När vi kom tillbaka till stan gick jag och den skotska tjejen Laura av på samma stopp, och jag trodde att hon skulle lägga till mig på Facebook då. Men hon nästan sprang av bussen, sa hej då till chauffören och försvann sedan bort. Hon väntade inte ens till jag kom av för att säga hej då. Så jag ropade; Well bye then Laura!
Hon vände sig bara om och vinkade. Mycket märklig tjej!
Men jag hade en toppendag ialla fall! Det var verkligen värt 125 dollar och är något jag kommer minnas hela livet:)
